Att lyckas med ett barnrättsperspektiv i praktiken,
seminarium på MR-dagarna med Sofia Zackrisson.
Foto: Nina Ahlén MR-dagarna.
De flesta vuxna vill väl. Hur kommer det sig då att många ändå inte lyckas få barn och ungdomar att känna sig stärkta? Varför får inte alla barn veta att Barnkonventionen finns? Och hur kan man säga att man arbetar för barnens bästa, när barnen själva inte får komma till tals?
Detta var frågor som väcktes i Sofia Zackrisson som tonåring, och som sedan dess har underhållit hennes brinnande engagemang för barnrättsfrågor. Bland annat har hon varit förbundsordförande i Rädda Barnens Ungdomsförbund, och arbetar nu som verksamhetsutvecklare för DemokratiAkademin. I seminariet ”Att lyckas med ett barnrättsperspektiv i praktiken” under MR-dagarna, redde hon ut begreppen kring barnrätt och barnperspektiv, och förde deltagarna närmare svaret på varför det är så svårt att göra praktik av teori.
– Vuxna har en självbild som säger att vi vet vad som är bäst för barn, säger Sofia.
Därför, menar hon, är det känsligt för tjänstemän, lärare och andra som arbetar med barn, att bli ifrågasatta i sin yrkesroll. De flesta tror att de kan Barnkonventionen och att de redan jobbar efter den. I själva verket fastnar många på vad de själva tror är bäst för barnet, istället för att även se till barnets egna perspektiv samt ett perspektiv som utgår från barnets rättigheter. Sofia uppmanar därför till ökad kunskap kring Barnkonventionen, men också till självkritik och normkritik.
– Normen kring hur vuxna ska förhålla sig till barn är den svåraste normen att bryta, säger hon.
Sofia Zackrissons budskap är glasklart och slår an en nerv hos alla som arbetar med barn. Det är nämligen bara genom att ifrågasätta sin egen maktposition, som det är möjligt för en verksamhet att verkligen lyckas omsätta Barnkonventionen i praktiken.
Reflektion måste förstås följas av aktion. Under seminariet fanns också utrymme för deltagarna att lyfta fram goda exempel, som till exempel Stockholm stads barn- och ungdomskulturplan. Sofia Zackrisson framhåller vikten av att låta sig inspireras av andra och samarbeta. Det finns mängder av modiga och ambitiösa planer och metoder ute i landet, och det är onödigt att uppfinna hjulet på nytt.
För de ensamma eldsjälar som kämpar i sina verksamheter, bekräftade Sofia Zackrisson deras behov av stödstrukturer för sitt arbete.
– Kunskap och engagemang måste finnas på både strukturnivå, på gruppnivå och på individnivå, betonar hon. Alla måste ha gjort samma resa.
Sara Falkstad Byrne
